metime.blogg.se

För ja, det är vad denna blogg kommer vara. Vill ha nån stans att skriva av mig. Har liksom för mycket tankar som jag bara behöver få ut. 

 

Idag har vart en sån där seg dag. Då ingenting riktigt känns värt. vet inte om det bara är jag. men vaknar liksom med fetaste ångesten ibland. En klump i bröstet som vägrar att försvinna. Denna " klump" är väldigt tung. Den får mig att bli väldigt trött.Svårt att förklara känslan men man blir helt enkelt väldigt nere. Jag blir väldigt lättirriterad. ledsen. Vill bara sova. Eller drömma mig in i datorns värd bland bloggar och musik. Allt för att få bort alla ledsamma tankar, leva mig in i något annat. Orkar inte med mig själv. Ibland kan jag också få utbrott. Jag måste liksom lugna mig själv. Men ibland går det överstyr och jag börjar riva/slå mig själv. Låter hemskt med den är den enda som liksom får bort den där klumpen i bröstet som då blivit som en studsboll jag inte kan kontrollera. Det onda på huden tar bort känslan i bröstet för en stund. Nu gör jag inte det så ofta längre, då jag vet att det ofta bara blir värre efteråt.

 

Och vart kommer allt detta i från då. helt ärligt så vet jag inte helt säkert. men tror att det kan bero på vissa saker i min uppväxt. jag har hela tiden , sen jag var liten, hållt in väldigt mycket ilska. Och nu dom senaste åren börjar allt detta komma fram. Det är som att jag har en bägare. Hos andra är den tom och fylls upp lite ibland. Och man tömmer den lite ibland. Hos mig känns det som den där bägaren är näst intill full hela tiden. Och bara några ångestledande händelser får det att tippa över och det blir kaos. men för det är den inte tom efteråt.

 

men idag har jag mer haft en sån dag då jag bara är nere. Vaknade faktiskt rätt glad. Men blev snabbt ganska trött och ångesten började krypa. Ville så gärna hitta på något. men min kille bara sov. och då blev jag lite seg och orkade inget. 

 

Så konstigt det där. När jag var yngre var jag liksom världens lugnaste, brusa aldrig upp. Blyg. Försiktig. Sa aldrig ifrån. Och nu känner jag mig som värsta monstret ibland.

 

Lite o sammanhängade..men skriver bara som jag tänker.