metime.blogg.se

Gjorde en tankekarta med där jag skrev i varje bubbla vad jag skulle behöva, och vad jag vill göra. Skriver det i punkter här. ( för en person som mig var det inte ens lätt att skriva MIN/MIG utan blev DU/DIG haha.. men ändrat detta nu i efterhand. För såklart gäller detta MIG)

 

• Tänk inte för mycket. Allt är inte mitt fel. OCH Det är okej att göra fel. 
• Stå på egna ben. Våga göra saker själv. Tänk på mitt egna bästa först.Jag klarar mig själv.
• Jag är den viktigaste personen i mitt liv. Hjälp mig själv först. Gör det jag vill först. När jag mår bra, och är stark, kan jag hjälpa andra.
• Dela inte av mig för mycket av min energi om jag knappt har nån till mig själv.
• vara mig själv i alla lägen. Inte ta mig själv för seriöst. Ingen annan gör det. Detta gäller även med nya människor. Var mig själv. Andra för acceptera mig för den jag är
• Göra en RESA för mig själv. Med mig själv, eller med en vän.
• Reda ut allt förflutet med föräldrar. Och inte ta på mig skulden för allt som hänt.
• Göra något själv varje dag. promenad, jogga osv.
• Skaffa ett eget "space"
• Måla en tavla eller fler.
• Sjung mer.
• Sätta upp ett eller flera mål, och klara dom. ( ev. körkort)
• Jag ska inte låta någon stampa på mig. Visa Framfötterna. Visa vem jag är.
• Lägg inte energi på personer som inte är värda den.
• Få en stadig inkomst
• Hur jag mår på insidan är viktigare än hur jag ser ut.
• Jobba med min oro. Tänk positivt. Inte oroa mig för småsaker. 
• Hjälp dom som förtjänar det. men bär inte all deras smärta på mina axlar.
• Läs en självhjälpsbok. Eller/ och träffa en kurator.

 

Tror att det jag egentligen skulle behöva är att vara själv. Just för att hitta mig själv. Stå på egna ben. Inte behöva bry mig om nån annan än mig själv. Bara vara. Tvingas göra saker själv. 

 

 För vad jag gjort hela mitt liv är bry mig om andras välmående mer än mitt egna. Vet att min mamma alltid sa åt mig att ge min kompis det bästa, och mig själv det sämsta. Dom fick sova i min säng och jag på madrassen. Dom fick den största tårtbiten. Om jag bråkade med nån kompis hemma så skyllde mamma alltid på mig. Om kompisen ville ha lampan släckt, och jag tänd. Då blev det släkt. Behandla andra som du vill bli behandlad själv. Det är ett bra uttryck. Men att lära en ung tjej att alltid backa och ge det bästa till andra är inte en så bra idé. För vem gör nåt tillbaka. Det var ju inte direkt så att mina kompisars föräldrar var så. Så jag fick ju såklart det sämsta där med. Till följd av detta har det gjort att jag aldrig tog för mig. Ville inte synas för mycket. Ville aldrig vara bäst på något. Gav alltid med mig om nån annan ville ha något som jag med ville ha. jag har inte riktigt kännt mig värd något. Varför ska JAG ha nåt? 

Jag vet ju att det är såhär och det är ju inte bara att ändra huxflux. har denna känsla ofta nu också. Vilket säkert bidrar en del till ångesten det också. Jag har lätt för att känna att mycket är mitt fel och att alla tycker illa om mig. Tänker helt enkelt på vad andra vill ha och hur de vill ha mig. Istället för att bara skita i det och köra.

 

Jag vet att min mamma bara ville att jag skulle bli en snäll person. men jag har alltid vart FÖR snäll. Mjuk typ. Och av det kommer man ingenstans i livet. Man måste våga vara sig själv, ta för sig, visa vad man vill, kämpa för det som är mitt och vill ha.

 

Det är klart att jag vill kunna vara mig själv i alla lägen, och ibland är jag det. men ångesten styr mig. Ibland vill jag verkligen inte synas. Vill inte gå ut. Inget. Vill inte att min pojkvän rör mig. Eller stå för nära, får då en känsla av att bli kvävd och instängd.

 

Det är nåt jag måste jobba på.

Det är mycket jag måste jobba på.

Jag VILL bli starkare. 

För ja, det är vad denna blogg kommer vara. Vill ha nån stans att skriva av mig. Har liksom för mycket tankar som jag bara behöver få ut. 

 

Idag har vart en sån där seg dag. Då ingenting riktigt känns värt. vet inte om det bara är jag. men vaknar liksom med fetaste ångesten ibland. En klump i bröstet som vägrar att försvinna. Denna " klump" är väldigt tung. Den får mig att bli väldigt trött.Svårt att förklara känslan men man blir helt enkelt väldigt nere. Jag blir väldigt lättirriterad. ledsen. Vill bara sova. Eller drömma mig in i datorns värd bland bloggar och musik. Allt för att få bort alla ledsamma tankar, leva mig in i något annat. Orkar inte med mig själv. Ibland kan jag också få utbrott. Jag måste liksom lugna mig själv. Men ibland går det överstyr och jag börjar riva/slå mig själv. Låter hemskt med den är den enda som liksom får bort den där klumpen i bröstet som då blivit som en studsboll jag inte kan kontrollera. Det onda på huden tar bort känslan i bröstet för en stund. Nu gör jag inte det så ofta längre, då jag vet att det ofta bara blir värre efteråt.

 

Och vart kommer allt detta i från då. helt ärligt så vet jag inte helt säkert. men tror att det kan bero på vissa saker i min uppväxt. jag har hela tiden , sen jag var liten, hållt in väldigt mycket ilska. Och nu dom senaste åren börjar allt detta komma fram. Det är som att jag har en bägare. Hos andra är den tom och fylls upp lite ibland. Och man tömmer den lite ibland. Hos mig känns det som den där bägaren är näst intill full hela tiden. Och bara några ångestledande händelser får det att tippa över och det blir kaos. men för det är den inte tom efteråt.

 

men idag har jag mer haft en sån dag då jag bara är nere. Vaknade faktiskt rätt glad. Men blev snabbt ganska trött och ångesten började krypa. Ville så gärna hitta på något. men min kille bara sov. och då blev jag lite seg och orkade inget. 

 

Så konstigt det där. När jag var yngre var jag liksom världens lugnaste, brusa aldrig upp. Blyg. Försiktig. Sa aldrig ifrån. Och nu känner jag mig som värsta monstret ibland.

 

Lite o sammanhängade..men skriver bara som jag tänker.