Trött, bakis, ångest, oälskad, nere.. det är vad jag känner mig just nu. Känns som min pojkvän knappt ser mig. Vill liksom känna mig älskad, att jag är hans prinsessa och att han är glad att ha mig. Att han vill ha mig. Klart vi kramas och så..och myser. Men de känns inte tillräckligt. Jag vill ha dom där små sakerna också. Komplimanger. Inte bara SNYGGING ! Utan nåt som känns äkta. Nåt så jag vet varför han vill ha mig. Kanske nån spontan överraskning nån gång. Det behöver inte vara så stort. Bara att fixa nåt nån gång hemma tex utan att jag behöver tjata. Eller ett litet fint kort där han skrivit nåt.

Jag önskar han kunde vara mer öppen med vad han känner. Han blir liksom aldrig riktigt arg..aldrig riktigt glad. Utan känslorna ligger liksom på en linje bara.
Det är mycket som hänt. Och han har varit med om en mycket jobbig sak nyligen. Så det är ju inte tid för mig att vara egoistisk. Men det börjar helt enkelt bara bli väldigt jobbigt att inte veta vad han känner. Om nåt. Ibland lyckas jag dra det ur honom. Men oftast ligger vi bara tysta. Eller så orkar jag inte hålla på.

Jag får liksom ingen känsla av att han är glad /stolt över att jag är hans. Och ingen romantik i huvud taget. Har det knappt vart nån gång.

Vet inte om det är så att han helt enkelt inte är rätt för mig egentligen. Känns som jag bara dras ut på energi.
Jag vet inte. Jag vet bara att jag inte orkar ge och ge kärlek och omtanke när jag inte får nåt av det tillbaka.

Är bara väldigt nere just nu. Och allt jag vill är att vara själv egentligen . Men det går inte. ..